Sladdkaos

Det är alltid en förlösande känsla att vara klar

frågan är vad som är klart. 

Att insupa något bekant en gång till 

eller

Att hjälpa till

men samtidigt behålla det för dig själv

 

när är man självisk? 

Hur långt får man för andra utan att tappa ansiktet..

när en inser vad som är bäst för en själv 

 

Självbevarelsedrift eller egoism? 

Framkallar ångest tillsammans och enastående 

du måste avgöra ditt eget öde

karma

 

När får man tillbaka det man ger utan att bli ledsen?

när man får tillbaka det man ger utan att bli ledsen. 

 

Rutnätet är överlappat med cirklar utifrån tidens ideal 

men jag

Är inte övertygad om att min filosofi är hållbar

eller godtagbar. 

 

Önskan om personlig uppgörelse med mig själv 

eller vetskapen om att man hjälpt andras mål

Vi alla brottas med det.

 

helt utan ideologisk grund, på ett strikt personligt plan

lever vi vidare och rättfärdigar beslut oftast fattade helt utan sympati.

När man en gång valt 

det är just nu det finaste jag vet.

finns en känsla, allteftersom tiden går

Som gör allt till annat 

en måste vara stark. En måste stå för vad man vet och vill. 

Problematiken ligger i vad du faktiskt inte vet. 

Vem är det jag tycker? Och vem är det jag tänker?

när vet en vad som är valet en gjort och vad är det som gör det de rätta?

har tiden en gång gått för långt eller är det en fas eller era som passerar?

Gamla ansikten är nya former

för mig eller för dig? 

Vad är säkerheten i våran framtida framtid. 

Vill du minnas mig eller vara jag, 

vill du ha mig nu eller nyss? 

Svara inte föräns jag är säker och spela dina kort så att jag alltid vinner. 

Men kärlek är förevigt även om den inte är sann. 

Du minns och du vet

jag vet men har svårt att minnas. 

Ett oskrivet augustifasit med glitter på kinden 

ömmande smalben och ett monalisiskt leende, 

gyttrigt beskrivet i humle och stadig gestalt. 

Men annan ser så mycket men jag ser bara kroppsligt handlande. Ta i min kropp och be mig om mer. 

Älska mig skoningslöst till Pluto och tillbaka. 

Var min kärlek alltid och nyss. 

jag gick och hittade, jag undvek och jag tappade

yttrandefrihet existerar inte i ett du tillsammanS med en viskning. 

Det jag vet att du önskar att jag vore

skulle jag betala en krona för att få veta varje gång. 

utan att förvirra vill du känna 

Att du lever utan mig.

i ett samboskap av kärlek där allt som är säkert är vi. 

Med fullerus och avskedsbrus rimmar jag lätt och desperat.
Jag är glad att du kom och lycklig för min tillvaro. Imorgon blir det lugnt och stilla.
hoppfulla tangenter ramlar med fötter spridda av glas. Det första som hände.
lovar bort och jag håller orden, inte till mitt försvar.
Att inte förstå vad jag själv pratar om handlar om ett dinosauriesteg fram och tre tillbaka.
det finns människor jag saknar.
Inte hoppfullt men åtråvärt. Ett jobb senare och jag går tillbaka.
Du är inte intresserad men jag fattar, kvällen är slut, orden är slut
Men
Inte det jag ville få ut.
Slagkraft är underskattat som personlig seger.
Sömn, ljus, dag, natt nämn det du. Jag är alltid med.
vill kanske inte alltid men måsten är måste vare sig du vill eller inte.
att
Det
Hej är som
Borgare eller inte, jordgubbar eller ej.
Dörren är låst och jag sover skrivandes på vårens sista dag.

jag är på gränsen till att koka över

orden flödar och jag suddar ut dem eller låter dem flöda

jag gör båda beroende på känsla och humör.

Dagligen tittar jag på solskensliv, på bilder

de är över allt i allas vardag

vi ser precis vad alla gör precis hela tiden.

Jag är medveten om absolut allt

Jag har informationen där, komplett, hela tiden, alltid.

Idag är alla genier

men hur kommer det sig att jag då 

ändå alltid

ifrågasätter mina egna missnöjen och byter ut dem mot andras?

vad är det som är drägligt och för vem.

finns det någon där ute som kan svara på de frågor

att ifrågasätta det

de är att ifrågasätta alla nobelpris som någonsin delats ut

det finns ingen visdom

en känsla är alltid en känsla

för vem eller för vad. 

Det är upp till var och en

varje gång jag kommer till denna insikt känner jag mig både upplyft och nedstämmd

det är som att gå runt sin egen axel, som solen.

Han kan få behålla sitt pris

 

Det jag skulle vilja beskriva i ord

orden jag hör i toner jag inte förstår.

Tänk dig att vara född till musiker

men ditt problem är logiken, 

logiken i instrument.

När jag hör rätt toner känns det ett större lyckorus än vid orgasm.

som attälska med ljud men jag vill inte ha musikern.

Det är inte musiken det är ljudet.

vissa toner vissa röstläge, kåthet fast i en obefintlig form.

varken subjektiv eller objektiv lyckoorgasm.

Jag vill bara dö ibland när vissa toner träffar mina öron.

VIll höja volymen precis intill mina redan tinnitusbeklädda trumhinnor.

Absurd form av självdestruktivitet men mitt

lyckorus känns lika upphetsande som diverse 60 och 70 tals grupies beskriver det.

Och den naturliga längtanden blir att bli beskriven så, 

tjejen som kom med musiken.

Inte så höga mål i livet men den skönaste tillfredställelsen jag mött.

I början måste man skriva något hoppfull

efter det kan man vara ärlig

och senare kan man börja ljuga

Att snava på vad du tror att du vill men smatidigt veta att det finns något du egentligen kan vara

som att dricka bläcket ur din penna med utvalda översatta texter.

hitta vilken i historieböckerna jag balanserar på huvudet. 

Jag dricker inte ur kantiga glas utan ur nya 

 

En tid har kommit då jag påstår att livet är lyckligt

jag har slutat stjäla och börjar att le åt vardagen.

Jag är inget djur, jag är en form av svampväxt.

ät för mycket mig

 

om jag skulle vilja skicka dig en text, skulle du då läsa?

Eller frågan i kvadrat

skulle du förstå?

Självklart inte kan jag svara direkt,

 

Du är inte en av mina sinnen och du kan inte läsa av mina fingertoppar.

Alla hoppfulla försök skulle bara sluta i katastrof för jag snyter mig över tangentbordet varja eftermiddag.

Lev med mig.

 

du lockar fram mina bakåttankar med ditt fantastiska frammåtperspektiv

finns hoss mig men luras inte med att leka det som var

allt det där jag inte minns som jag vill men som inte hör hit, varför söka?

 

rådgiveri med tre sorters druvor i två olika glas blandat med kyla.

är så osäker på om jag vet vem jag spelar med

vem jag ligger med, vem jag lever i. 

så vitt jag vet så vet jag inget och du vet inte heller och det selar ingen roll för dom vi föddes ur

vi är dom vi skall vara oavsätt

Eller hur?

Det är alltid på upploppet som livet blir komplicerat

inte konstigt att ord säger saker som snubblar på målsnöret

alltid in i det sista

kämpas varandra motsatt till allt

hurvida jag tycker eller hurvida jag handlar

det kommer aldrig att läsas av på samma sätt som det borde vara.

helt frånkopplad matar jag ut ord och text

utan sammanhang tillsammans

När det enda man känner för är att sätta ihop ord man tycker om efter varandra kan det låta

hybris omfång sinnesro och kärlek,

betagliga ord.

Rytm och rum och koncentration

allt blir en aningen plat när det står andra saker på spel.

En ohemlig längtan och en otålighet som inte är accepterbar

hanterbart är det inte heller.

inget är just nu av något intresse för mig.

förutom det jag är intresserad av och det är dig

 

det rinner i mitt system.

allt känns

.

Jag har känslor för dom jag känner

jag känner det som känns i mig.

det känns när jag känner

det rinner i mitt system.

.

jag känner känslor för det jag känner

det jag känner skapar känslor i sig.

.

Dom jag känner har känslor

jag känner känslorna i dom

Dom rinner i mitt system.

.

deras känslor känner

känslorna känner varandra.

.

Jag känner när det känns

Det känns när andra känner

andras känslor känns

tillsammans i mitt system.

.

Att känna alla känslor

är en känsla som känns.

tårade ögon mister sin glans,

spill inte vatten på båten.

Jag är här

Livet finns, det existerar och lyckan ler mot solen

mot mig och dig.

Jag blundar tillsammans med ljudet

knicks.

Smärtsamt vackert avsked mellan raderna

Ett avslut fick ett bokslut

en ny frisyr fick en vän,

Kyss mina ögon älskling.

avståndets mästarinna mötte sin överman

en känsla värld att känna,

leder till vad vet vi inte.

Jag skall med brett leende vänta och hoppa runt.

man får inte missbruka minnesbilder,

men blicken jag minns

Den vill jag aldrig ha som minne

Den vill jag ha hos mig

nu, i tiden.

Aldrig mera leva på det som trotts varit,

se allt idag och inte hoppas på det som var igår.

Katastrofkärlek som började med ett undantag.

Att vilja 
Tvåpunktsperspektiv på livet 
Fram och tillbaka 
Ett håll 
Ett annat håll 
Vart skall klagoropen vända sig? 
Som eldflugor surrar tysta trånande trappsteg neråt i en grop. 
Metalliska ljud och harmoniska plåtbitar med färg snöar på människor. 
Jagandes ett ypperligt tillfälle att kasta ur sig diverse hoppfullheter. 
Oftast faller det dock alltid till marken och de bittra övervinner all sötma. 
Människan är bitter, bitter och aldrig nöjd. 
Tvåpunktsperspektiv på livet 
Vart skall lyckoropen vända sig? 
En ensam 
Går och plockar, ett efter ett uppåt från jorden. 
Förhöjda och gudomliga gör han dom. 
Återlivar, återvinner 
Trippande som på nålar sicksackar man alltid mellan sönderslagna drömmar, 
Maskerade till metalliska ljud och harmoniska plåtbitar.

hemligheter som omringar dig och

genomgångar som omfamnas.

Vi som inte riktigt vet

.

Som igen är allt en bubbla

svävandes på luft som sakta inhaleras och blåses ut med en cigg.

att börja om är helt normalt,

.

vi måste alla bara tro på den akustiska variationen av ljud

en omvänd målning blir med fel hand något som inte betyder det

Jag trodde.

saker som händer utanför mitt förstånd

.

På en helt ny plats med en helt ny värld

under mina fötter.

Kolliderar med en annan verklighet, blir skraj

fullt förståeligt men inte helt normalt.

.

Efterapar normen men inser att den inte gäller mig,

för cool för ball

före i otiden med kottar och popcorn som vänner.

Jag skapar mitt eget auktoritetstro

för att avsluta på ett slående vis.

för mig känns allt så svåt och tungt,

Jag undrar varför, känns som jag sitter fast i kletigt tuggummi.

Varje liten nyck är seg och uttdragen

ända tills man tappar lusten att prestera.

.

Avundsjukan mot lättsamhet måste vara tyngst.

kan inte för mitt liv få bukt på det.

Bara blomman i förnstret känns som den håller mig kvar.

.

även fast mina tankar rymmer iväg ständigt

Så är det en psykisk 5 kamp att komma bort,

optimalt, nej jag tror jag behöver hjälp.

.

Problemen känns ändlösa, ödesbestämda.

Vart gör man av hela sitt liv när man känner sig fastklämd mellan kartonger?

när ytterdörren vägrar släppa ut dig?

När blommorna hugger efter dina anklar?

.

viljan att komma loss, är vägen dit helt enkelt tippen?

bara kasta loss och dyka ner med allt i en stor konteiner.

Sedan sakta försöka simma upp till ytan

.

Eller skall man bara sätta en yxa i dörren och gå?

dansa på mitt bord och ta för er för jag vill inget annat ha än frihet.