Sladdkaos

Att lämna något och att komma tillbaka till samma sak.
Det händer ingenting.
Man måste göra allt själv om man vill få något gjort?
Kan det stämma? Eller skall jag stämma dig?
Skall jag trycka folk mot väggen eller vänta på att något skall hända?
Förljfrågan är ju, hur lång tid tar det?
Pålgoandar och hjärnspöken!
Klagorop som ekar igenom människor som inte bätt om att få höra, inte snällt gjort av mig.
Ytterligare en last och ytterligare ett stort problem.
Kom och sitt här med mig, bara vara.

Varför blir det alltid så här?
Samma visa om och om igen. Jag har en anledning med allt jag gör jag lovar.
Annars hade jag aldrig gjort det, så är det bara. Det måste jag börja förstå.
Mitt sinne är undermedvetet.
Det lever i sin egen värld. Skapar egna saker och styr.
Jag är medveten om det, konstigt va? Jag vet men jag lyssnar inte och gör tvärt i mot...
Ungefär som att äta chips med dipp.
Jag vet att det alltid är jag som slutar i tårar, för jag kan inte lite på dig.
Vi kan inte leva utan varandra men jag kan inte leva med dig. Du förgör allt jag bygger.
Det är omedvetet gjort av dig, eller hur. Vi är fullständigt medvetna om vad du gör.
Avund kallas det. För lika för att leva med varandra, för olika för att leva utan varandra.
Jag vill inte mer, krossad.