Ibland är man inte så smart
Det är alltid på upploppet som livet blir komplicerat
inte konstigt att ord säger saker som snubblar på målsnöret
alltid in i det sista
kämpas varandra motsatt till allt
hurvida jag tycker eller hurvida jag handlar
det kommer aldrig att läsas av på samma sätt som det borde vara.
helt frånkopplad matar jag ut ord och text
utan sammanhang tillsammans
När det enda man känner för är att sätta ihop ord man tycker om efter varandra kan det låta
hybris omfång sinnesro och kärlek,
betagliga ord.
Rytm och rum och koncentration
allt blir en aningen plat när det står andra saker på spel.
En ohemlig längtan och en otålighet som inte är accepterbar
hanterbart är det inte heller.
inget är just nu av något intresse för mig.
förutom det jag är intresserad av
Känslor
Jag känner det jag känner till
det rinner i mitt system.
allt känns
.
Jag har känslor för dom jag känner
jag känner det som känns i mig.
det känns när jag känner
det rinner i mitt system.
.
jag känner känslor för det jag känner
det jag känner skapar känslor i sig.
.
Dom jag känner har känslor
jag känner känslorna i dom
Dom rinner i mitt system.
.
deras känslor känner
känslorna känner varandra.
.
Jag känner när det känns
Det känns när andra känner
andras känslor känns
tillsammans i mitt system.
.
Att känna alla känslor
är en känsla som känns.
Kyss mina ögon älskling
Man skall inte missbruka minnesbilder
tårade ögon mister sin glans,
spill inte vatten på båten.
Jag är här
Livet finns, det existerar och lyckan ler mot solen
mot mig och dig.
Jag blundar tillsammans med ljudet
knicks.
Smärtsamt vackert avsked mellan raderna
Ett avslut fick ett bokslut
en ny frisyr fick en vän,
Kyss mina ögon älskling.
avståndets mästarinna mötte sin överman
en känsla värld att känna,
leder till vad vet vi inte.
Jag skall med brett leende vänta och hoppa runt.
man får inte missbruka minnesbilder,
men blicken jag minns
Den vill jag aldrig ha som minne
Den vill jag ha hos mig
nu, i tiden.
Aldrig mera leva på det som trotts varit,
se allt idag och inte hoppas på det som var igår.
Katastrofkärlek som började med ett undantag.
Jag skrev en gång och återvinner nu
Harmoniska plåtbitar
Att vilja
Tvåpunktsperspektiv på livet
Fram och tillbaka
Ett håll
Ett annat håll
Vart skall klagoropen vända sig?
Som eldflugor surrar tysta trånande trappsteg neråt i en grop.
Metalliska ljud och harmoniska plåtbitar med färg snöar på människor.
Jagandes ett ypperligt tillfälle att kasta ur sig diverse hoppfullheter.
Oftast faller det dock alltid till marken och de bittra övervinner all sötma.
Människan är bitter, bitter och aldrig nöjd.
Tvåpunktsperspektiv på livet
Vart skall lyckoropen vända sig?
En ensam
Går och plockar, ett efter ett uppåt från jorden.
Förhöjda och gudomliga gör han dom.
Återlivar, återvinner
Trippande som på nålar sicksackar man alltid mellan sönderslagna drömmar,
Maskerade till metalliska ljud och harmoniska plåtbitar.
Tvåpunktsperspektiv på livet
Fram och tillbaka
Ett håll
Ett annat håll
Vart skall klagoropen vända sig?
Som eldflugor surrar tysta trånande trappsteg neråt i en grop.
Metalliska ljud och harmoniska plåtbitar med färg snöar på människor.
Jagandes ett ypperligt tillfälle att kasta ur sig diverse hoppfullheter.
Oftast faller det dock alltid till marken och de bittra övervinner all sötma.
Människan är bitter, bitter och aldrig nöjd.
Tvåpunktsperspektiv på livet
Vart skall lyckoropen vända sig?
En ensam
Går och plockar, ett efter ett uppåt från jorden.
Förhöjda och gudomliga gör han dom.
Återlivar, återvinner
Trippande som på nålar sicksackar man alltid mellan sönderslagna drömmar,
Maskerade till metalliska ljud och harmoniska plåtbitar.
Det underliga med skogen
I en skog mitt på vattnet, det är platser man aldrig troddes besöka.
hemligheter som omringar dig och
genomgångar som omfamnas.
Vi som inte riktigt vet
.
Som igen är allt en bubbla
svävandes på luft som sakta inhaleras och blåses ut med en cigg.
att börja om är helt normalt,
.
vi måste alla bara tro på den akustiska variationen av ljud
en omvänd målning blir med fel hand något som inte betyder det
Jag trodde.
saker som händer utanför mitt förstånd
.
På en helt ny plats med en helt ny värld
under mina fötter.
Kolliderar med en annan verklighet, blir skraj
fullt förståeligt men inte helt normalt.
.
Efterapar normen men inser att den inte gäller mig,
för cool för ball
före i otiden med kottar och popcorn som vänner.
Jag skapar mitt eget auktoritetstro
för att avsluta på ett slående vis.
Blomman morrar och dörren vägrar släppa ut mig.
På toppen av allting och nertryckt av andras prestationer.
för mig känns allt så svåt och tungt,
Jag undrar varför, känns som jag sitter fast i kletigt tuggummi.
Varje liten nyck är seg och uttdragen
ända tills man tappar lusten att prestera.
.
Avundsjukan mot lättsamhet måste vara tyngst.
kan inte för mitt liv få bukt på det.
Bara blomman i förnstret känns som den håller mig kvar.
.
även fast mina tankar rymmer iväg ständigt
Så är det en psykisk 5 kamp att komma bort,
optimalt, nej jag tror jag behöver hjälp.
.
Problemen känns ändlösa, ödesbestämda.
Vart gör man av hela sitt liv när man känner sig fastklämd mellan kartonger?
när ytterdörren vägrar släppa ut dig?
När blommorna hugger efter dina anklar?
.
viljan att komma loss, är vägen dit helt enkelt tippen?
bara kasta loss och dyka ner med allt i en stor konteiner.
Sedan sakta försöka simma upp till ytan
.
Eller skall man bara sätta en yxa i dörren och gå?
dansa på mitt bord och ta för er för jag vill inget annat ha än frihet.
Fysiken mot elektroniken
Att smeka med tummen över tangenterna på mobiltelefonen får inte tiden att ändra sig.
det händer inget med de gamla meddelandena, dom blir inte nya och dom betyder ingenting.
Att smeka dina texter på min skärm blir aldrig samma sak som att dra fingrarna genom ett hår
det blir aldrig samma som att se ögon blinka och leenden spridas ut över ett ansikte.
Mina fingrar på tangenter vid datorn kan aldrig ersätta ord som bubblar ut i luften och träffar din trummhinna.
Avståndet mellan ord och handling är ofattbart långt.
det enda som kommer fram när händer glider över elektronik för att försöka känna närheten som den var det är smärtsam saknad.
Dagens hjälpmedel, stjälpmedel. Det gör ont att se ord som man inte får höra.
Det gör ont att skriva ord som man egentligen vill säga.
Hemskt känns det att viska i varandras öron men utan att ses eller känna läppar mot örsnibben.
Avstånd är aldrig för långa för fysiken, smärtan förhöjs av elektroniken
börja springa så når ni fram till varandra tillslut.
Urball Hypotes
Helt utan mellanslag, resulterar i ett totalt bakslag
Allt gick lite för bra för att vara sant
en het lögn, fast jag sällan ljuger.
Enda gången är det för mig själv.
Jag blir så ledsen när andra människor blir ledsna, men det är väl fullt normalt.
Det känns lite som ett slag i magen, eller nej, mer som ett brutet näsben.
hela grejen känns så stor, så intrasslad, så irriterande.
-
Enerverande kan väl vara ett samlingsord.
när man går runt med känslorna på utsidan då vet man att det är tid för förändring.
något måste hända
men vad det vet jag inte
Suktar efter elektronik, fast det inte spelar någon som helst roll.
inget spelar roll, det som spelade roll det har jag tappat bort manuset till.
-
Nu är jag en arbetslös skådespelerska med scenskräck.
hur skall detta gå?
Hälsar på stickade tröjor varje morgon, klär mig med omtanke.
Försöker dölja alla märken efter denna sommar.
Jag klär inte så bra i förakt men det hänger alltid ytterst i garderoben och jag är oftast väldigt trött på morgonen.
Behöver ventilera, vädra ur och rensa.
Tror jag skall gå och klippa håret.
-
genomgod, tänk den som vore det, kunna identifiera sig med en morotskaka.
Bitterheten ligger alltid så nära till hands.
varför är det lättere att vara sur än glad?
Är det verkligen det eller är det bara så att det är så jag är?
-
Jag vill i alla fall inte tro på att det är så.
istället skriver jag rullande texter om hur jag vill att allt skall vara.
Allt är så genomtänkt men det blir fan aldrig som analysen.
Hypoteser stämmer sällan.
Hurvida allt kommer att gå det vet man ju aldrig.
men det är ju de som är meningen,
-
Jag vill bara att alla skall få som dom vill
inklusive jag
Komplex frihet
Framgångsförakt är dagens klang
Ursinnigt upplöst blir jag inne i mitt innersta.
Hela den här strävan efter närhet gör mig snurrig.
Hurvida jag är eller inte så kommer jag bara bli en till.
det kommer aldrig att bli så bra som det framställs.
ingenting blir så
allt blir förmodligen som det skall om man lyssnar på andra
Det där mad att skapa sin egen frihet det tror jag inte på
jag vill omfamna mig med andras
Dela med er
ta mig med nu, ni vet att jag har svårt att gå själv.
Så svårt är det faktiskt inte.
att ha det rätta drivet, tre steg till framgång
framgång, det är vad allt handlar om
Jag blir så trött.
jag kan ju inte veta vad som blir min framgång, det har jag inte kommit på än.
varför stressar alla?
som att gå i stockholm, så hade pappa sagt.
Jag tycker inte om det.
inte heller tycker jag om att skriva jag
Istället blir det du, för allt handlar ju egentligen om dig.
alltid om någon annan
en skräckbild som en flygande duva i sången om friheten
andra människors ord slår alltid hårdare än ens egna.
man lyssnar sällan till sig själv, man skall bara lyssna på andra.
om detta fortskrider har vi snart inget att säga.
Ingen har några kloka ord kvar för allt är sönderlyssnat
överanalyserat. Självgranskat tills vi kräks galla och hatar oss själva.
Det är vad orden gör med oss.
Vi lyssnar så hårt på vad alla andra säger att vi krossar den själ vi själva har som vill ut.
den får inte flyga.
Inte innan den vet vart den skall.
Var är friheten i det?
Framgångsförakt och rädsla
Varför vill jag så gärna tro att inget mer kommer hända?
det är helt klart inte sant.
Allt kan hända, det är komplexa ord.
Har tolkats så många gånger att klangen gått ur.
ostämmt, otydligt och det saknas en sträng
men djupt nere under ditt eget skelett så vet du att du tror på de komplexa orden
för dom kommer från dig själv
Lyssna på det och finn den sanna friheten
din egen frihet på ditt eget vis, det är ditt jag och jag lyssnar till det
lite för sällan,
Utmattad 15:åring med sociala problem
Bara man är konsekvent?
va fan är det för mening?
jag bra undrar
absurt
i krig och kärlek är allt tillåtet
men hur fan gör man rätt när man inte vet vad den andra tycker?
många frågor så är det alltid
det har blivig ett par stycken genom åren men ingen är riktigt den andra lik
Den här är anorlunda just nu tycker jag
men varje gång är en ny gång.
Spotta i nävarna och på det bara
fast det är ju så jävla omöjligt.
Som att onanera och bli tillfredställd
det blir aldrig riktigt rätt
hur man än gör
ringer i öronen men inte i telefonen som jag hade hoppats.
alltid går det bättre med ett par öl, så är det men onanin också.
Självklart
Jag sitter här och kissar, nej skriver menar jag förståss.
Men det blir som urin, lika surt och dåligt.
Ilska och saknad.
Fan, gudomligt gott
rätt fram och tillbaka, ut och in men resor till västindien
stavningskontroll och ordböcker på olika språk.
Du måste vara 18 år för att köpa energidryck om du är trött men det är okej att knulla som utmattad 15:åring.
En cigg på det och allt är som det ska.
Nu är jag arg igen och då blir texterna längre.
Behövs mer ord då för att få fram slagkraften i det hela.
som att säga öhh mellan varje ord fast man byter ut det mot låneord istället.
sov gott
Plocka bär är roligt
Så mycket mer eller så mycket bättre?
En kort dag och en lång natt med en grå gås.
Huvudsaken är att man får komma hem och plocka bär.
det tackar jag dig för.
Upp skall jag om du får bestämma och du är bra på det så det blir nog så.
Jag har mycket god munhälsa
ytterligare ett positivt skede är över nu. kanske det bästa på länge.
Allt smärtar lite, men det går över vid nästa släktträff.
Himmelen är grå nu, men gräset kommer vara grönt under snön så det är okej.
jag var bara tvungen helt enkelt
http://www.tlcsverige.se/tavling
the it word
Pilar och överdramatiserat groll.
Blixtar och mer än tusen ord, men jag sa aldrig vilka ord.
det är inte oviktigt men inte heller viktigt.
En bagatell?
är det detaljerna som gör det?
För forsta gången gav jag upp i hjärtat, varför?
det var inte bekvämt, ont i magen.
men det har aldrig känts så här långt borta,
ändå är det närmare än någonsin..
Jag fattar inte
jag vill börja om,
gör om gör rätt, men var?
Var kan jag vara precis så bra som jag tror att jag kan bli?
vem skall hjälpa mig på vägen?
vem skall köra mig dit?
Mamma torka mina tårar.
Blixtar och mer än tusen ord, men jag sa aldrig vilka ord.
det är inte oviktigt men inte heller viktigt.
En bagatell?
är det detaljerna som gör det?
För forsta gången gav jag upp i hjärtat, varför?
det var inte bekvämt, ont i magen.
men det har aldrig känts så här långt borta,
ändå är det närmare än någonsin..
Jag fattar inte
jag vill börja om,
gör om gör rätt, men var?
Var kan jag vara precis så bra som jag tror att jag kan bli?
vem skall hjälpa mig på vägen?
vem skall köra mig dit?
Mamma torka mina tårar.
Hur gammal är jag?
Nu är det en gång till
jag tror jag pratar mer än vad jag kan och vill.
Men ibland så tror man på vad folk säger.
du liter blint på henne men kan du lite på mig?
Jag vill leva upp till det du säger och det jag tror om mig själv
men hamnar man fel så blir det fel
Hur gammal är jag?
Ett bränt finger är inte du.
rullade bestick och väkputsad bänk.
en tom kränkning som inte var på riktigt..
Kan det varit så?
När du pratar blir det verklighet, min verklighet, mitt på riktigt.
Men får jag hybris?
Kanske
vill ska skall
skall hunden skall
bränd, en dag blir du genomskådad.
Var det de som hände?
Kanske är man lite för bra på att snacka
det saknas ett finger.
Hur är det egentligen?
spilld aska.
Jag tror inte ett ord av det du sa.
Statestiken säger något annat, så är det bara.
Om det var en vecka så ljög du om toner,
Du känner mig, dU känner mig inte.
Vi talar samma språk och jag förstår dig.
Men vi har fel, alla.
Jag vet fel och du tror fel.
Uppdtera och det blir kanske rätt.
Jag är ute härifrån om en tid som är min tid som blir eran tid vår tid.
Jag vill hjälpa dig men får inte lov.
Lova mig att jag får hjälpa dig när jag kan
Jag är gammal
Hur gammal?
Jag vet inte, hur gammal är du?
Jag pratar skit, hata mig jag hatar ingen jag pratar skit.
jag tror jag pratar mer än vad jag kan och vill.
Men ibland så tror man på vad folk säger.
du liter blint på henne men kan du lite på mig?
Jag vill leva upp till det du säger och det jag tror om mig själv
men hamnar man fel så blir det fel
Hur gammal är jag?
Ett bränt finger är inte du.
rullade bestick och väkputsad bänk.
en tom kränkning som inte var på riktigt..
Kan det varit så?
När du pratar blir det verklighet, min verklighet, mitt på riktigt.
Men får jag hybris?
Kanske
vill ska skall
skall hunden skall
bränd, en dag blir du genomskådad.
Var det de som hände?
Kanske är man lite för bra på att snacka
det saknas ett finger.
Hur är det egentligen?
spilld aska.
Jag tror inte ett ord av det du sa.
Statestiken säger något annat, så är det bara.
Om det var en vecka så ljög du om toner,
Du känner mig, dU känner mig inte.
Vi talar samma språk och jag förstår dig.
Men vi har fel, alla.
Jag vet fel och du tror fel.
Uppdtera och det blir kanske rätt.
Jag är ute härifrån om en tid som är min tid som blir eran tid vår tid.
Jag vill hjälpa dig men får inte lov.
Lova mig att jag får hjälpa dig när jag kan
Jag är gammal
Hur gammal?
Jag vet inte, hur gammal är du?
Jag pratar skit, hata mig jag hatar ingen jag pratar skit.
Nedräkning
Nu är det dagar som står på spel.
hela tillvaron slogs sönder och jag
hatar att leva på hoppet.
Magkramper och hjärtklappning
22 dagar, allt under tolv räknas inte med bokstäver.
ordblint, självmedicinering
upp på sadeln igen
helvete va jobbigt,
varför får man inte hjälm och skyddsväst?
hela tillvaron slogs sönder och jag
hatar att leva på hoppet.
Magkramper och hjärtklappning
22 dagar, allt under tolv räknas inte med bokstäver.
ordblint, självmedicinering
upp på sadeln igen
helvete va jobbigt,
varför får man inte hjälm och skyddsväst?
