Nobel och Jag
jag är på gränsen till att koka över
orden flödar och jag suddar ut dem eller låter dem flöda
jag gör båda beroende på känsla och humör.
Dagligen tittar jag på solskensliv, på bilder
de är över allt i allas vardag
vi ser precis vad alla gör precis hela tiden.
Jag är medveten om absolut allt
Jag har informationen där, komplett, hela tiden, alltid.
Idag är alla genier
men hur kommer det sig att jag då
ändå alltid
ifrågasätter mina egna missnöjen och byter ut dem mot andras?
vad är det som är drägligt och för vem.
finns det någon där ute som kan svara på de frågor
att ifrågasätta det
de är att ifrågasätta alla nobelpris som någonsin delats ut
det finns ingen visdom
en känsla är alltid en känsla
för vem eller för vad.
Det är upp till var och en
varje gång jag kommer till denna insikt känner jag mig både upplyft och nedstämmd
det är som att gå runt sin egen axel, som solen.
Han kan få behålla sitt pris
Kommentarer
Trackback
