Plingeling

Du får göra saker som du vill och jag får göra saker som jag vill.


The Cheval-Glass, 1876

1. Bilden jag valt i helhet visar en kvinna, ståendes vid en spegel, granskandes sig själv. Hon är iklädd en vit klänning, väldigt vågat urringad vid axlarna som blottas väl. Klänningen slutar straxt över anklarna och ett par beiga sandaletter pryder fötterna. Håret är slarvigt uppsatt i en knut högt uppe på huvudet. Halsen är prydd med ett svart, åtsittande halsband. Kvinnan står i profil vänd mot spegeln och avbilden av henne syns straxt upp till vänster om man utgår från den väldigt centralt placerade damen. Spegeln är klädd med en grov träram, till synes väldigt simpel. En röd heltäckningsmatta löper på golvet. Straxt nere till höger om kvinnan står en soffa, vit med blommigt mönster i rött. Väggarna i rummet skulle kunna vara klädda med gobelänger då en viss struktur är uppbyggd med häftiga penseldrag. Förövrigt är de vita med gråa skuggningar.

http://www.youtube.com/watch?v=bmcRJmdZt5s

Värme i slasket

Aj mitt huvud.

När kaffeabstinensen sätter sig på konsentrationen och den fysiska hälsan.
Frammkallar huvudvärk och surhet, då vet man att det är illa.

Blåsigt Sidljus



När solen inte hittar fokus och vinden bränner
Fladdrande cirkulerand överdriven lycka

CyberDisco

Alla dessa överdrivna ansikten, fråntagna sinn egen vilja.
Creditkort som flödar, champange som sprutar och små korta kjolar som åker upp lite för högt, lite för ofta.
Under dessa förhållanden är det svårt att lita på det mänskliga sinnet.
Som en parningsdans svingas håret fram och tillbaka.
De glänsande läpparna söker med radar efter någon som inte tillhör dem.
Vett och sans dricks bort och lämnas allt för ofta i shotglasets botten på den förträffliga förfesten.
Blinkande lampor och bultande hjärtan.
Tårar som rinner blandas med lyckligt förjglada drinkar.
Hur man formulerar tankar har människan genom tiden glömt bort. Och att man kan handla av ren solidaritet till sina medmänniskor det finns nästan inte.
Sen den stackarn som tittar på.
Lyckligt ovetande om pulsen efter förfesten som av en vana blivigt allt.
Danssteg som uteblir, de blinkande lamporna och suset från håret räknas inte.
Det som är ens eget måste man dela. Man måste dela sitt hjärta för att inte drunkna, kvavas eller fasna i glansen från läpparna som utan förnuftet förför andra delen av dig själv.
Här finns inga spegelbilder, inga starka strömmar och ingen internationell vänskap.
Det går inte att behålla sin kärlek när man tävlar mot cyberdisco.

Du jag och groggen.

Snurrig alkoholbaserad dimma rinner ut ur mina öron.
Ett avbrott av tystnad och seriösa ord.
Du baserar verkligheten på internetadresser som cirkulerar vilt i cyber.
Jag blir så trött.
Skall vi ta över världen? Du jag och groggen...
Vill fly från allt, vill stanna, vill veta. Nickenyfiken.
Det som händer är att varje steg du tar, sugs en bit av själen ner i marken.
Om du inte vet hur man lyfter fötterna så kommer du att sitta fast förr eller senare.
Jag blir så trött.
Kallblodig trygghet.
Svarta pengar och vit snö.

Termer

Kuriösa blickar på omvärlden förvandlas till blider som senare i livet kommer att kallas för minnen.
Det är sant så som man säger att varje detalj och varje difust andetag gör skillnad.
Orden kuttrar som i ett kärleksnäste men kommer inte att stämma in i min falang.
De ord kommer helt enkelt inte att gagna min jargong.
Ett överflödigt jippo, flytande extas.
Tullande påtår ett måste för en reform, vi kan klara det här.
Valutan är inte fastställd men det kommer förhoppningsvis att finansiera sig självt med kärlek.
Så länge du refuserar oss kommer alla lida.



RSS 2.0