Sladdkaos

Alla dessa överdrivna ansikten, fråntagna sinn egen vilja.
Creditkort som flödar, champange som sprutar och små korta kjolar som åker upp lite för högt, lite för ofta.
Under dessa förhållanden är det svårt att lita på det mänskliga sinnet.
Som en parningsdans svingas håret fram och tillbaka.
De glänsande läpparna söker med radar efter någon som inte tillhör dem.
Vett och sans dricks bort och lämnas allt för ofta i shotglasets botten på den förträffliga förfesten.
Blinkande lampor och bultande hjärtan.
Tårar som rinner blandas med lyckligt förjglada drinkar.
Hur man formulerar tankar har människan genom tiden glömt bort. Och att man kan handla av ren solidaritet till sina medmänniskor det finns nästan inte.
Sen den stackarn som tittar på.
Lyckligt ovetande om pulsen efter förfesten som av en vana blivigt allt.
Danssteg som uteblir, de blinkande lamporna och suset från håret räknas inte.
Det som är ens eget måste man dela. Man måste dela sitt hjärta för att inte drunkna, kvavas eller fasna i glansen från läpparna som utan förnuftet förför andra delen av dig själv.
Här finns inga spegelbilder, inga starka strömmar och ingen internationell vänskap.
Det går inte att behålla sin kärlek när man tävlar mot cyberdisco.