Sladdkaos

Allt gick lite för bra för att vara sant

en het lögn, fast jag sällan ljuger.

Enda gången är det för mig själv.

Jag blir så ledsen när andra människor blir ledsna, men det är väl fullt normalt.

Det känns lite som ett slag i magen, eller nej, mer som ett brutet näsben.

hela grejen känns så stor, så intrasslad, så irriterande.

-

Enerverande kan väl vara ett samlingsord.

när man går runt med känslorna på utsidan då vet man att det är tid för förändring.

något måste hända

men vad det vet jag inte

Suktar efter elektronik, fast det inte spelar någon som helst roll.

inget spelar roll, det som spelade roll det har jag tappat bort manuset till.

-

Nu är jag en arbetslös skådespelerska med scenskräck.

hur skall detta gå?

Hälsar på stickade tröjor varje morgon, klär mig med omtanke.

Försöker dölja alla märken efter denna sommar.

Jag klär inte så bra i förakt men det hänger alltid ytterst i garderoben och jag är oftast väldigt trött på morgonen.

Behöver ventilera, vädra ur och rensa.

Tror jag skall gå och klippa håret.

-

genomgod, tänk den som vore det, kunna identifiera sig med en morotskaka.

Bitterheten ligger alltid så nära till hands.

varför är det lättere att vara sur än glad?

Är det verkligen det eller är det bara så att det är så jag är?

-

Jag vill i alla fall inte tro på att det är så.

istället skriver jag rullande texter om hur jag vill att allt skall vara.

Allt är så genomtänkt men det blir fan aldrig som analysen.

Hypoteser stämmer sällan.

Hurvida allt kommer att gå det vet man ju aldrig.

men det är ju de som är meningen,

-

Jag vill bara att alla skall få som dom vill

inklusive jag