Blomman morrar och dörren vägrar släppa ut mig.
På toppen av allting och nertryckt av andras prestationer.
för mig känns allt så svåt och tungt,
Jag undrar varför, känns som jag sitter fast i kletigt tuggummi.
Varje liten nyck är seg och uttdragen
ända tills man tappar lusten att prestera.
.
Avundsjukan mot lättsamhet måste vara tyngst.
kan inte för mitt liv få bukt på det.
Bara blomman i förnstret känns som den håller mig kvar.
.
även fast mina tankar rymmer iväg ständigt
Så är det en psykisk 5 kamp att komma bort,
optimalt, nej jag tror jag behöver hjälp.
.
Problemen känns ändlösa, ödesbestämda.
Vart gör man av hela sitt liv när man känner sig fastklämd mellan kartonger?
när ytterdörren vägrar släppa ut dig?
När blommorna hugger efter dina anklar?
.
viljan att komma loss, är vägen dit helt enkelt tippen?
bara kasta loss och dyka ner med allt i en stor konteiner.
Sedan sakta försöka simma upp till ytan
.
Eller skall man bara sätta en yxa i dörren och gå?
dansa på mitt bord och ta för er för jag vill inget annat ha än frihet.
Kommentarer
Trackback
