Sladdkaos

det händer inget med de gamla meddelandena, dom blir inte nya och dom betyder ingenting.

Att smeka dina texter på min skärm blir aldrig samma sak som att dra fingrarna genom ett hår

det blir aldrig samma som att se ögon blinka och leenden spridas ut över ett ansikte.

Mina fingrar på tangenter vid datorn kan aldrig ersätta ord som bubblar ut i luften och träffar din trummhinna.

Avståndet mellan ord och handling är ofattbart långt.

det enda som kommer fram när händer glider över elektronik för att försöka känna närheten som den var det är smärtsam saknad.

Dagens hjälpmedel, stjälpmedel. Det gör ont att se ord som man inte får höra.

Det gör ont att skriva ord som man egentligen vill säga.

Hemskt känns det att viska i varandras öron men utan att ses eller känna läppar mot örsnibben.

Avstånd är aldrig för långa för fysiken, smärtan förhöjs av elektroniken

börja springa så når ni fram till varandra tillslut.