Harmoniska plåtbitar
Tvåpunktsperspektiv på livet
Fram och tillbaka
Ett håll
Ett annat håll
Vart skall klagoropen vända sig?
Som eldflugor surrar tysta trånande trappsteg neråt i en grop.
Metalliska ljud och harmoniska plåtbitar med färg snöar på människor.
Jagandes ett ypperligt tillfälle att kasta ur sig diverse hoppfullheter.
Oftast faller det dock alltid till marken och de bittra övervinner all sötma.
Människan är bitter, bitter och aldrig nöjd.
Tvåpunktsperspektiv på livet
Vart skall lyckoropen vända sig?
En ensam
Går och plockar, ett efter ett uppåt från jorden.
Förhöjda och gudomliga gör han dom.
Återlivar, återvinner
Trippande som på nålar sicksackar man alltid mellan sönderslagna drömmar,
Maskerade till metalliska ljud och harmoniska plåtbitar.
Sanning och ärlighet
Hur mycket mer ack ty ve fasa
När skall sanningen segra? 
När skall ärligheten stå pall och stolt?
Hur många gånger måste tårarna falla innan insikt och inblick har läst redan nedskrivna tankar?
Allt är som en öppen bok min vän du vet men ack så alltid du skall fela.
Skrik du sköna himmel, sårad blöder.
Trofast kärlek, är endast vad du, ack du vill att den skall vara.
Ljug lögnare. Vidrigt, döda, förinta.
Men ty när skall ärligheten segra?
Vinna, glänsa, stråla, briljera men makt och glädje och torra kinder.
Jag frågar dig, det händer icke. Trasig, av i alla ändar. Ve ack snälla sluta förlåta.
Sluta älska.
Sluta finnas å så ljuva lögner.
Alltid lyckligt ovetande om allt som då så glamoröst inte berör.
Men samtidigt, hur mycket mer ack ty ve fasa skall barriären som tolkar alla dessa tydligt dolda lögner stå palll och hålla sanningen borta från ditt å så genomborrade sinne?
Och är du helt säker på att det faktiskt är det allra bästa?
Nej min vän så är det inte, du vet jag vet vi å alla vet att någon gång någon tid har, skall, vill vi alla att sanningen skall segra.
