Sladdkaos

Nu i änden av mitt eko,
Knallar som dånar i gungande harmoni med världsbilden.
Jag är sökande efter ett sätt att tro på.
En levnads standard i allas like.
Ett liv i rullians skulle sitta fint.
Det går trögt nu, hjulen snurrar inte som dom skall.
Med eftertäbksamhet och kloka visdomsord kan jag ta mig genom väggar.
Nutidsperspektiv och dåtidsdraman.
Det får dig att minnas, rota inte i det som varit.
Katostrofala följder eller total ignorans?
Vad var det som hände?
Eko eko eko eko eko eko eko eko.
Samma visa om och om och om igen.
Jag har tröttnat.
En längtan, ett men som alltid skall finnas kvar.
Tilltalande vackert och hemsökande.
Jag finner det mycket farsinerande att höra samma visa igen.