Tvivlan
| Tvivlan. Alla mystiska stunder som du genomlever i dina förhoppningar. En helt ny värld. Alla nya ansikten som du med förutfattade meningar hatat, Helt utan att gå in i dom och tänka efter djupare. Ibland är vi bra dumma, egosentriska och svartsjuka. Jag tvivlar. Hela denna långa tid, varför (uttjatat, upprepat) känns det så konstigt? Det är en fasad, jag kan inte bortse ifrån faktat att det är du. Som alla gånder tidigare varit vi. Det är minnen och interna saker som konfronterande atackerar mitt minne. Små saker vi skrattar åt tillsammans men ändå känns det så tomt. Vem har du blivigt? Vilka var vi? Jag lånar ut mig själv i korta drag. Jag har en tvivlan på att det är mig jag visar upp. Förutom allt som händer så minns jag bara det förflutna. En antagande saknad eller är det bara normala minnen? Jag, du, vi, tillsammans. Yterligar en rad i allt det andra som kommer med tiden. Varje gång är en ny gång med helgalna misslyckade ytliga försök. Försök som alla köper, till och med jag. Men jag tvivlar, tvivlar på att det verkligen är sant. |
Kommentarer
Trackback
