Sladdkaos

Missuppfattat överskattat övernattat fråntappat ihopkalppat lappat tappat.
Vi människor har bearbetat kärlek för mycker, för länge
Lapp på lapp på lapp på lapp, täppa till alla små hål ara för att få den perfekt
Men efter alla dessa lappar, finns någon ursprungligt kvar?
Var tog meningen med kärleken vägen?
Begär och lust och reproduktionsinstinkter och behov efter uppskattning
Men var är poängen?
Finns det kärlek nu för tide?
Du måste böja, vrida, vända ut och in, knäcka, sänka, gnaga på dig själv för att kärleken skall bli nöjd.
Vad hände?
Varför bara inte välja en hona/hane som du drar lite i håret och sätter på när du känner för det?
Kan ju faktiskt också vara sant
För hur stor är egentligen skillnaden?
Om vi tar bort alla lappar och slutar knäcka oss, hittar vi den sanna kärleken?