Nio du sa tio det var.

Det har gått alldeles för kort tid i mitt liv för att dömma.
Men ändå, fortsättningsvis, gör man det.
Man dömmer sig själv, i sitt beteende, i sitt handlande, i sitt sinne.
Man dömmer andra på samma sätt och man förutspår framtiden.
Ångest väller över en vid 17 års ålder om vad, vem och hur man skall bli i framtiden.
Varför gör man det? Egentligen har man ingen aning egentligen.
Bulleri bock, hur många horn står upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0