Kompost

Jag är ledsen
Vattendropparna läcker ut ur mig ibland
Jag är rädd
Men inte rädd för det som jag var rädd för
Nu är jag rädd för något annat
något lite mindra men gropen är ganska stor.

Klumpen i magen
den är inte där
Inga klumpar, ingenstans
Bara det där lilla är kvar, det där som jag är rädd för nu
Spaden som gräver

Erfarenheten
den är opålitlig men den visar vägen
förmodligen den vägen som var bäst
Det är dom där småsakerna
dom som byggde upp ett hemligt aj
Viktiga små prickar
men jag förstod

Nu finns det bara en sak
den saken som alltid finns
men som brukar, oftast tryckas bort för att man är arg
Jag är inte arg
Jag har bara byggarbetare i min mage som gräver en grop
stor nog nu för att ramla ner i

Jag vill ha hjälp att fylla igen den
tycker inte om den
vill inte ha den
Det fattas materia
Försvinn inte bara, jord återskapas hela tiden
fyll i hålet sen
Kompost

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0