Klagan

Om jag hade mera kraft att ge till alla häftstifft som vill in skulle min psykologiska anslagstavla vara full.
Just nu är det obotligt tom och det känns inte heller bra.
En frånvarande inte så god vän sa att man inte skall klaga för att det allt för lätt blir en vana.
Han har så rätt.
Hur skall man göra för att vända på alla vykort och se andra sidan?
jag vill se båda samtidigt. Snabbfix likamed fotokopia
fast det känns aldrig äkta.
Och dubbletter går sällan att få tag i. Det är inte som kortlekar.
Sen så skall allt vara så jävla orginellt.
jag spyr på ovanligheter.
Jag spyr på oönskad oregelbundenhet, jag vill gå dit offta. Helst varje dag.
sov med mig, dröm mina drömmar så borstar jag ditt hår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0