Sladdkaos

Jag har gröna simglasögon.
min speciella metafor
Allt är ett skådespel, man kan spela med eller så är man bara arg
slå dig själv i ansiktet
andvänd redigeringsprogram, vardagliga sådanna.
Det löser det mesta teporärt,
livet är nischat, klockan tickar och vi bara går
istället för gröna glasögon finns det gröna vattenballonger
den gröna färgen är alltid symbolisk, för vissa en sak för andra spelar färgen ingen roll
mitt liv är lila, med gröna ränder
baklåst
en dit en annan åt andra hållet, jag beundrar er.
Dåsig dag inte det samma
Kopior, många, flera tusen, cirklar?
Klipp isär
Evolution, dubbelliv
Biprodukter, höga berg
Jag tar allt jag hör, skriver om mig själv som om inget annat fanns
Ingen annan finns
Du slog dig själv i ansiktet med min knytnäve,
min manipulation
jag är så arg
spelet följer inte mina regler