Sladdkaos

Nån gång då och då går jag in här.
Jag går in i ett rum där det är okej att erkänna saker för sig själv.
Sällan med ovalda ord utan ofta med klurig text.
men jag antar att det är de som är meningen.
när jag tittar på allt runt omkring mig hatar jag mig själv.
Det är lätt att vara efterklok men det här..
jag är rädd, livrädd, totalt jävla vettskrämd.
Och det som var nytt och härligt visade sig bara vara skit
kärlek kan man inte övertala heller
Jag hoppas på en karriär som Bukowski,
Magsår, nära döden och sen berömmelse med förnekan.
hoppfullt
En sekt skulle sitta fint, slippa oroa sig eller slippa oroa sig över att oroas för att man inte ska.
Det är inte långt kvar nu, jag han fortfarande inte stava.
Men mycket har jag lärt mig, yrkesgrupp 3.
Lägre lön och mindra timmar, utan mys och totalt jävla vilsen.
Hej världen, redo för mig?